Se inslaget om Fia som är mamma till lilla Freja, 5 månader. Fia har ALS sedan drygt 10 år men trots sjukdomen väljer hon att tillsammans med sin man bli förälder och satsa på att leva ett så vanligt liv som möjligt. Det mest livsbejakande och hoppfulla man kan göra!
All lycka till Fia med familj!
Vi vet ju att det är viktigt att behålla hoppet för känslan av tröst och viljan till kamp.
Kampen är en viktig drivkraft för att fortsätta leva och kanske kan man
förlänga livet lika mycket som bromsmedicinen Rilutec förväntas göra, några
månader, jämfört med om man ger upp och fastnar i negativt tänkande.
Det borde ständigt pågå studier där människor med obotliga sjukdomar kan delta. Leve Hoppet!
Ännu en ny film med ALS som tema. Denna gång med fokus på viljan att dö. Den hade premiär den 6 mars. Handlingen utspelas under en helg då en familj samlas för att vara nära den ALS-sjuka modern som vill avsluta sitt liv innan sjukdomen förvärras. Filmen, regisserad av Bille August, har fått flera utmärkelser och gick rakt in på den danska biotoppen.
Temat verkar tungt och utan hopp men jag ser fram emot att se den när den kommer på dvd.
Internationella kvinnodagen instiftades 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av den tyska kommunisten Clara Zetki, då för att främja kvinnors rösträtt.
Från det att FN:s generalförsamling 1977 beslutade om en gemensam kvinnodag kan man säga att den internationella kvinnodagen ändrades från att ha varit en socialistisk kampdag till att bli en opolitisk högtidsdag, som firas mycket varierande i olika länder.
På det proggiga 70-talet i Lund firade vi med fest och kvinnokampsånger. Den bästa var och är fortfarande, tycker jag,
Sebben che siamo donne/La lega, en italiensk kampsång från början av 1900-talet, som på denna länk sjungs av Röda Bönor:
https://www.youtube.com/watch?v=RR8KUg68_kg. Orden är brutala i våra ögon men de sjöngs ursprungligen i en våldsam tid. Första gången jag hörde
La lega var i filmen 1900 från 1976 av Bernado Bertolucci:
https://www.youtube.com/watch?v=hGTgw6KjhSo. Filmen handlar om de två pojkarna Alfredo och Olmo som växer upp tillsammans på den italienska landsbygden. Skillnaden dem emellan är stor - Alfredo är sonson till godsherren och Olmo till hans livegne bonde. Filmen följer de båda männen, från barndomen via första världskriget och fascismens intåg till befrielsen på 1940-talet.
Jag drömmer ibland att jag städar.
Det som jag förr uppfattade som en nödtvungen syssla har för mig mer och mer, efterhand som min egen förmåga försvunnit, blivit en viktig kompetens som jag tycker är underskattad. Jag ser fläckar och damm och vissna krukväxtblad och kan inte själv göra något åt det. För varje litet handtag måste jag be om hjälp. Gav jag efter för den spontana känslan skulle jag sitta och styra mina assistenter oavbrutet. Torka av kylskåpet, knipsa bort vissna blad från pelargonian, ta bort dammet på lister och kontakter, torka bort kaffe- och matfläckar på bänkar och golv, torka speglarna, sopa smulor….. Det skulle bli olidligt att följa sådana instruktioner dagarna i ända, tänker jag och lägger band på mig. Jag anar att jag fått någon fixering vid städning eftersom jag känner att jag själv tappat kontrollen över skötslen av hemmet. Ibland försöker jag tänka bort damm och fläckar och tänker att det är bättre med lite skit än ett rent helvete. För det är nog vad det skulle bli om jag gav efter för alla städningsimpulser.
Att kunna städa kräver kunskap, engagemang och ordningssinne. Och träning som alla andra färdigheter.
Med största intresse följde jag Sveriges Städmästare på TV i höstas. Jag tycker att det är bra att städning uppvärderas. Frossande i städning (och matlagning) fick jag också i böckerna om Maj i trilogin Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris av vinnaren av Augustpriset 2014, Kristina Sandberg. Berättelsen tar sin början 1938 och följer med fram över decennierna till sjuttitotalet. Skildringen har mycket fokus på det som då var hemmafruarnas kunnande och beskriver ingående och respektfullt hemarbetet med matlagning, bakning, städning och tvätt som ett fundament i paret Maj och Tomas liv.
När någon städar mitt hem med engagemang och noggrannhet blir jag så glad och tillfreds. Det känns som det är nästan det bästa som någon kan ge mig.
Filmen om Stephen Hawking, som trots sjukdomen ALS blivit en framgångsrik fysiker.
The Theory of Everything är en brittisk biografisk dramafilm från 2014, regisserad av James Marsh. Den fick en Oscar för bästa manliga huvudroll men har i övrigt fått blandad kritik. Jag har inte sett den ännu men välkomnar att sjukdomen ALS uppmärksammas också på film. Trailern har idag haft mer än 11 millioner visningar på Youtube. Se:
http://youtu.be/Salz7uGp72c
