livetochals.blogg.se

har blivit min nya hobby. På den ögonstyrda datorn kan jag skypa, maila, surfa och skriva och få tal till det jag skriver. Redan för 8-9 år sedan fick jag testa att kommunicera med ögonen alternativt med en sensor på nästippen. Man ville från hjälpmedelscentralens sida tidigt i sjukdomsförloppet visa på vilka möjligheter det finns när kroppens funktioner avtar. Ingen visste då heller hur långsam försämringen skulle bli hos mig. Det var för tidigt för mig och jag testade pliktskyldigt men tog det inte till mig. Sedan dess har jag hållit ögonstyrning ifrån mig och använt skärmtangentbord och vanlig mus på datorn, vilket fortfarande fungerar någorlunda bra så jag kan använda det som alternativ.

Företaget Tobii Dynavox har utvecklat tekniken mycket på dessa år och numer känns det smidigt och lätt att vänja sig.

Jag har också fått skriva under en ansvarsförbindelse att skydda utrustningen och blir ersättningsskyldig om den skadas på grund av oaktsamhet. Det måste alltså informeras till försäkringsbolaget så värdet täcks av hemförsäkringen.

på något gott...

Det känns som om jag lever i en ständig väntan. Väntan på vad? Väntan på att livet ska passera? Nej, nu väntar jag på att träffa barnbarnen nästa helg. Det är gott och värt att vänta och längta till i många dagar.

Sedan....?

Sedan väntar jag på våren och under den dryga väntan tills våren kommer längtar jag efter helgerna och efter att min syster ska komma och att få prata med mina barn och barnbarn helst på skype och att träffa goda vänner...

 

Samtidigt vet jag ju att jag blir sämre för var månad som går. Ibland grips jag av längtan tillbaka till då jag kunde resa mig själv, gå uppför trappan, göra utflykter utan att få ont i nacken.... Då livet var lite lättare.

 

 

blev jag den gångna veckan. Man kan tro att jag fyllde 70, så mycket blommor från nära och kära. Och båda bröderna kom. Det blev en rolig dag. Ute ligger snön och det är kallt så jag går inte utanför dörren.