livetochals.blogg.se

 

 

Fick glädjen att kunna vara med på Daniellas debutkonsert igår. Det var en fin upplevelse tack vare min kära systers och brors hjälp. Vacker sång och personligt och berörande framträdande. Allt praktiskt fungerande bra eftersom mina syskon ser möjligheter i hindren och inte är rädda för att hugga i. Tusen tack till dem och till Daniella och hennes hjärtliga och öppna familj.

 

Det här med tänder ger mig bekymmer. Först och främst är det tandborstning som blir svårare och svårare att klara. Senaste veckan måste jag ha hjälp att borsta framtänderna. Jag har rationaliserat till en borstning per dag och det verkar vara ok. Tandläkaren gav mig t o m beröm för bra tandborstning.

Och så är det här med att gå till tandläkaren. I torsdags var jag där igen, nu för att byta ut en lagning som höll på att lossna. Dagar och nätter innan våndades jag inför hur det skulle gå att laga utan att jag sätter i halsen. Det var bortkastad oro. De är så proffsiga och stödjande på Blekingesjukhusets orofacial medicin. För att undvika att vatten och lagning kom ner i halsen satte de en liten gummilapp runt tanden och för munhålan så det kändes tryggt och säkert. Näsmasken gav mig luft.

 

Vid vissa sjukdomar och funktionsnedsättningar som påverkar tandhälsan så ingår tandvård i sjukvårdens högkostnadsskydd. Läs mer:

 

 

jag orkar inte med min hjälplöshet och detta beroende längre! Det förstör mig fullständigt. Jag blir rasande och bitter och förtvivlad. Vad blir kvar av mig?

 

Emellanåt tar denna förlamande hopplöshet över och jag fastnar i onda tankar. Tyvärr går det ut över framför allt människor som jag tycker om och älskar och jag blir elak och sårande. Samtidigt är det bara dessa nära människor som kan få mig i balans igen genom tröst och kärlek. Det kan inte vara lätt att vara närstående.

 

Igår fick jag ett glidlakan till sängen så att jag ska kunna vända mig från ena ryggsidan till den andra lite lättare. Jag vill slippa störa min man på natten. Det funkade ganska bra så nu får det räcka ett tag. 

Så ska jag köpa halksockar så jag inte glider iväg när jag blir lyft från alla mina stolar. Det är inte mycket stadga kvar i kroppen. Kan fortfarande stå och gå några steg med stöd men känner mig som en trasdocka med hängande huvud och armar.

 

Vad nästa steg blir vill jag inte tänka på  

 

 

Nu börjar kylan och därmed förkylningarna och influensorna och den ständiga oron hos mig för att bli smittad. Vi är noga med att tvätta händerna ofta, använda handsprit och vid behov munskydd. Men läste just att det kan ge en falsk trygghet om dessa skydd inte används rätt. Viktigt är att man undviker att ta med sina händer i ansiktet, munnen och ögonen både för den som är förkyld och för den som ska undvika smitta. För mig är det ingen svårighet att låta bli eftersom jag inte kan men jag märker att det är lätt för de som kan lyfta sina händer att glömma sig.

Med min bacillskräck blir måltiderna ganska tjatiga tillställningar...  

 

har flyttat in hos oss.