livetochals.blogg.se

Jag drömmer ibland att jag städar.

Det som jag förr uppfattade som en nödtvungen syssla har för mig mer och mer, efterhand som min egen förmåga försvunnit, blivit en viktig kompetens som jag tycker är underskattad. Jag ser fläckar och damm och vissna krukväxtblad och kan inte själv göra något åt det. För varje litet handtag måste jag be om hjälp. Gav jag efter för den spontana känslan skulle jag sitta och styra mina assistenter oavbrutet. Torka av kylskåpet, knipsa bort vissna blad från pelargonian, ta bort dammet på lister och kontakter, torka bort kaffe- och matfläckar på bänkar och golv, torka speglarna, sopa smulor….. Det skulle bli olidligt att följa sådana instruktioner dagarna i ända, tänker jag och lägger band på mig. Jag anar att jag fått någon fixering vid städning eftersom jag känner att jag själv tappat kontrollen över skötslen av hemmet. Ibland försöker jag tänka bort damm och fläckar och tänker att det är bättre med lite skit än ett rent helvete. För det är nog vad det skulle bli om jag gav efter för alla städningsimpulser.

Att kunna städa kräver kunskap, engagemang och ordningssinne. Och träning som alla andra färdigheter.  

Med största intresse följde jag Sveriges Städmästare på TV i höstas. Jag tycker att det är bra att städning uppvärderas. Frossande i städning (och matlagning) fick jag också i böckerna om Maj i trilogin Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris av vinnaren av Augustpriset 2014, Kristina Sandberg. Berättelsen tar sin början 1938 och följer med fram över decennierna till sjuttitotalet. Skildringen har mycket fokus på det som då var hemmafruarnas kunnande och beskriver ingående och respektfullt hemarbetet med matlagning, bakning, städning och tvätt som ett fundament i paret Maj och Tomas liv.  

När någon städar mitt hem med engagemang och noggrannhet blir jag så glad och tillfreds. Det känns som det är nästan det bästa som någon kan ge mig.