livetochals.blogg.se

Nu har jag accepterat att jag får leva det fortsätta livet på nedervåningen. Jag behöver stöd av två starka och stabila personer för att gå i trappan upp till andra våningen. Så nu har vi installerat en tv här nere. Det blir säkert bra men visst är det sorgligt att begränsas mer och mer. Tankarna på allt jag vill men inte kan kommer upp men jag försöker få dem att flykta bort. Ibland lyckas det ibland inte. Det är ju helt meningslöst att gräma sig när det inte hjälper det ringaste. Det suger bara musten ur mig.

 

I den gångna veckan installerades en ramp vid yttertrappan så att jag kan åka rullstolen ut i trädgården eller till bilen eller till elrullstolen som jag har i ett litet garage där rampen slutar. Det var nog i grevens tid. Jag är vinglig i gången och har behövt stöd av någon för att komma upp och ner också här. Som tur är har jag inte ramlat. För att behålla lite trappa som entré för de som kan gå fick vi påtala och bekosta det själva. Men ok det ser inte så snyggt ut men jag bryr mig mindre och mindre.