livetochals.blogg.se

2016-11-06
17:01:07

Att öppna en kran....
Nu ska jag byta en assistent igen. Efter cirka en månad vill hon sluta. Tillsammans med min kurator reflekterade jag över hur det fungerat med assistans senaste månaderna. Det skulle jag inte ha gjort. Känslorna övermannade mig och med ilska och tårar for jag ut mot både assistenten och hennes chef. Det var som att öppna en kran och tårarna sprutade. Allt berodde nog inte bara på assistansen utan hela situationen jag lever i. Beroendet av andra, att vara hänvisad till om de vill vara min hjälp eller inte, känslan av att bli lämnad om och om igen, avunden mot de friska - ja allt som ligger och skvalpar i känslohavet. Som jag vanligen lyckas hålla lite ifrån mig och leva på och försöka fokusera på det som är bra också i mitt liv. Men nu brast det!
 

Kommentar:
#1: Anonym

Vi är inte mer än människor, mamma. Vi måste få vrida på kranen ibland, det gör alla oavsett livssituation. Det har varit mycket krångel med assistenterna och nu var det nog, jag är glad att du sa ifrån. Du är fantastiskt stark mamma, det ska du veta! Det är inte många som hade kunnat upprätthålla en så positiv attityd som du i samma situation. Jag är så stolt över dig! Du förtjänar bättre än vad du fått hittills i assistansväg. /S

2016-11-08 @ 21:38:49
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: