livetochals.blogg.se

2019-07-12
14:54:34

Tiden går
och nu är vi mitt i högsommaren 2019. Det var otippat att fortfarande kunna sitta här och skriva på datorn. Mycket har hänt under det halvår jag inte skrivit något här i bloggen. Idag vid frukost pratade assistenten och jag om att skriva vilket gav mig iimpulsen att leta fram bloggen igen. Den är fortfarande besökt nästan dagligen så jag fick åter lust att skriva. 
Det dryga halvåret som gått har varit så meningsfullt och livgivande och dagarna har gått snabbt. Under perioden december 2018 t o m april 2019 hade vi glädjen att få träffa barnbarnen och deras föräldrar nästan varje dag då de bodde hos oss medan de letade nytt boende i Blekinge. Vilken gåva att få lära känna och följa dem närmre i vardagen. Så skulle jag gärna fortsatt. Men de bor nu bara 20 minuters bilfärd härifrån så det är lätt att träffas spontant. Underbart! 
Sedan maj har jag ägnat mig åt introduktion av assistenter och hjälpmedel. En dag i våras vek sig mina ben utan förvarning när jag gick med stöd av min man och en assistent till duschen. De höll mig så jag föll inte men jag blev rädd och försiktig och vågar inte gå mer. Det medförde en stor förändring. 
Nu sitter det liftar monterade i sovrummet och i hallen. Jag har provat och det fungerar bra men tar ju sådan tid att förflytta mig. Åh vad det har varit jobbigt mentalt att acceptera liftarna. Jag hatar dem men är beroende av dem. När jag beskrev det för min doktor sammanfattade han känslan "Visst är det bra med hjälpmedel men vem vill ha skiten". 
Numer har jag också assistans dygnet runt vilket jag också i början upplevde outhärdligt. Det skulle ordnas säng och sängkläder, skrivbord och förvarning. Det kändes som assistenterna flyttade in och jag upplevde det som om mitt revir överskreds. I en dryg månad kände jag mig fylld av frustration och aggressivitet. 
Det har blivit bättre nu och jag förstår ju att det är omöjligt för min man att klara alla nätterna själv. Assistenterna är också finkänsliga och respekterar vårt behov av avskildhet. 
Man vänjer sig. som Kjell Höglund sjunger
 

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: