livetochals.blogg.se

Jag blev uppringd av en man som fått diagnosen ALS för någon vecka sedan. Han var förtvivlad och sökte hjälp och lindring mot ångesten. Jag tipsade om kontakt med kurator.
Det har varit och är ett bra stöd för att motverka ångest och att försöka styra tänkandet för mig.

 

Jag minns när jag fick diagnosen för drygt 11 år sedan. Jag var ensam hemma eftersom min man då veckopendlade till jobb. En god vän kom till mig och jag fick prata av mig. Men på kvällen när jag var själv tog ångesten i och jag tog bilen och körde mot psykakuten men ångrade mig och tog kontakt med sjukvården för att få sömntabletter och Sobril. Sömntabletterna tog jag men sov inget ändå första natten. Sobrilen vågade jag inte ta när jag var ensam och det blev aldrig av att jag provade den sedan heller. Nästa dag var jag på jobbet men gjorde nog inte mycket nytta. Pratade med mina närmsta och käraste kollegor och fick också kontakt med kurator på eget initiativ. Det tog naturligtvis tid ändå innan den bedövande ångesten släppte men jag kände mig inte så helt utelämnad åt mig själv.

 

Man ska inte behöva stå ensam i sådana lägen. Det borde införas en rutin att alla får ett första samtal med kurator vid så allvarliga diagnoser.